I mer än sex år har svenske medborgaren Dawit Isaak suttit fängslad i eritrianskt fängelse. Orsaken är att han är journalist och förkämpe för demokrati i Eritrea. Det land vars frihetshjältar en gång hade en stor plats i svenska hjärtan. Och det mycket tack vare svenske bistånds–arbetaren och författaren Lars Bondestam som gjorde Eritreas befrielsekamp känd över världen med sina böcker. Lars, som omkom i en minolycka på resa i Eritrea, hade varit mycket olycklig över dagens situation i det land som tog honom så till sitt hjärta.
En dag som denna, av FN instiftade World Press Freedom Day, tänker vi särskilt mycket på Dawit och alla andra journalister och förespråkare av yttrandefrihet och demokrati vars liv hotas eller begränsas på olika sätt världen över. Det räcker med att ha chefens och vissa politikers ogillande för vissa saker man skriver för att känna obehag. Tänk då att ha polis, militär, självaste presidenten, en hotfull mobb, hela partier, lönnmördare och många andra mot sig. Då fordras mod av ett annat slag än vid fysiska bedrifter.
I Sverige råder självklar pressfrihet, alla kan starta tidningar och tidskrifter och verkar göra det också om man ska döma av utbudet i Pressbyrån. Men därmed inte sagt att allt är frid och fröjd för det FRIA ORDET som det brukar benämnas.
Det sist jag skrev i februari i år som krönikör i tidningen Bohusläningen var följande:
"Inte på länge har sociologen Herbert Marcuses tankar om repressiv tolerans känts så aktuella som idag. Han menade att det västerländska samhället ägnar sig åt ett förtäckt förtryck av oliktänkande. Kritik tolereras men tigs ihjäl eller görs ofarlig."
Sätt en partistämpel på inlägget och det har förlorat hälften av sin kraft. Blanda inläggen från tokfransar och rättshaverister med expertutlåtanden och genomtänkt journalistik. Fyll debatt- och insändarsidor med cirkulärskrivelser från partier och villaägarförbund. Försök komma till tals och förespråka fastighetsskatten i Bohuslän får ni själva se hur mekanismerna fungerar. Eller ifrågasätt den ohämmade motorvägsutbyggnaden. Istället för den kritiska och självständiga granskningen låter man företrädarna för olika intressen uttala sig och tror därmed att man fullgjort sitt journalistiska uppdrag.
Det finns alltså flera anledningar till varför man borde ägna Pressfrihetens dag både en och flera tankar. Ytterligare en anledning är den oerhörda koncentration av tidningsägandet längs både Västkusten och i övriga Sverige som skett på senare tid. I pressfriheten ligger förstås rätten både att starta och köpa tidningar. Och när på orten dominerande dagstidningar lika väl som andratidningar och tidningar i hela stora områden av Sverige ägs av samma koncern känner jag oro. Inte för dagen eller morgondagen men för framtiden. Då motsättningarna mellan olika grupper i samhället hårdnar. Då intresse står mot intresse och stora pengar och höga värden står på spel. Pressens och journalisternas roll i sönderfallet av forna Jugoslavien är med få undantag ett mörkt kapitel i pressens historia.
Därför måste det verkligt FRIA ORDET värnas och inte bli något som någon enskild människa ska få bestämma över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar