Sommar i P1 ett skäl önska slut på sommaren

Med tilltagande irritation konstaterar jag att kritikerna har rätt.

Det finns ett skäl att önska ett slut på sommaren –
nämligen radions Sommar-program i P1.

Istället för Kulturnytt, OBS och allehanda program från Vetenskapsradion, inte minst Språket upptas Sveriges Radios viktigaste kanal av ”jag”, ”jag” och åter ”jag”. Aldrig tidigare har jag hört så många ”jag” från människor som jag är totalt ointresserad av. Navelskådandet, självtillräckligheten och även spelandet av egen musik har väl aldrig tidigare varit så stort som i år. Jag har verkligen försökt, jag har tryckt på apparatknappen för att lyssna men det medger jag, det har nästan aldrig blivit särskilt länge. Slutsatser och erfarenheter som skulle kunna vara av intresse för en större allmänhet är sällsynta. Undantagen är få, P O Enquist var ett, Lasse Berg ett annat, men dessa båda och några till motiverar knappast en hel sommar med skvalmusik, personlig
propaganda och snusförnuftigheter på tämligen banal nivå. Och inte nog med sändningen mitt på dagen, eländet går dessutom i repris på kvällen.

Programmet Sommar har sin givna plats i radions utbud om valet av värdar görs med större omsorg men den självklara hemvisten är P3 eller P4. Inte P1 som vanligtvis innehåller genomarbetade program med stort informationsvärde.