Om kultur i allmänhet och ett kulturhus i synnerhet

Sång och musik, filmer, litteratur och ibland även teater sätter djupa spår i våra själar tidigt och upp genom åldrarna. De förser oss med upplevelser som finns med hela livet. När blodet dunkade hett, när vi fick reda på att det fanns andra sätt att se saker än det uddevallska, eller tanumska sättet för den delen. Vi minns det, vi bär det med oss och i bästa fall blir vi rikare människor med större förmåga att hantera våra liv och andras.

Ett av de mest avgörande besluten på senare år för Uddevallas själsliga liv är det som handlade om byggandet av Bohusläns museum. Därigenom fick Uddevalla inte bara en bekräftelse på sin huvudroll i Bohuslän. Det blev även platsen för kunskapen om landskapets historia och för kultur då och lika mycket nu.

En del av Bohusläns nuvarande kulturliv utspelar sig just på museet, för att inte tala om Uddevallas kulturliv. Det är den scen där mycket av det livet äger rum. Sång, musik, konst, föredrag, historia, debatt, politik, ja till och med en del teater.

Förra året besökte 280 000 människor museet. I en stad med cirka 50 000 invånare. Det är imponerande och något att vara stolt över. Och många av dessa besök handlar om besök på just utåtriktad verksamhet. Ja till och med på kommunfullmäktiges sammanträden.

Därmed kan vi konstatera att Uddevalla redan idag har ett kulturhus, kanske inte fullt så komplett som ett nybyggt men ändå. Vi har något att vara stolta över som vi måste värna när regionpolitiker vill centralisera allt, både det som är akut och mindre akut.

Därför var det synnerligen olyckligt när kommunens politiker i någon slags stundens ilska bantade nästan två miljoner kronor på anslaget till museet. Därmed verkar det som om politikerna inte tycker att det där med kulturhus är särskilt viktigt när det kommer till kritan. Självklart kommer bantningen med nästan två miljoner kronor att märkas i utbudet av kulturevenemang på museet, fattas bara. Är intresset för det kulturliv som ett kulturhus som museet kan erbjuda inte större vad ska det då bli på ett nybyggt kulturhus.

Den omprövning som kommunens budget i Uddevalla nu ska genomgå på grund av finans- och konjunkturkris är ytterligare oroande. I tider av kris spelar kultur i alla former en avgörande roll för att vi inte ska dras ned i hopplöshetens träsk.

Därför blir vår vädjan till Uddevallas politiker att satsa på kulturlivet i allmänhet och på det kulturhus i form av museet som vi redan har i synnerhet. Öka istället för att minska anslaget och ta makten och ledningen över verksamheten istället för att lämna över den till regionen.

Carl Cullberg
Stefan Edman
Ulf G. Eriksson

STÄNG ALL VÄRLDENS BÖRSER!

Dagens finanskris bygger i mångt och mycket på hysteri. En hysteri skapad av sådana som kan tjäna på den, det vill säga framför allt börsaktörer. Varje dag får vi höra hur börserna världen över gått upp och ner, plus och minus i procent och dessa aktörer tjänar ständigt pengar på vår skräck för att inte ha tillräckligt när pengarna behövs. Till ungarnas skolgång och bröllop, till vår egen ålderdom.

Det har sagts att det är budbärarna, det vill säga press, radio och tv, som bidrar, förstärker upp- och nedgång och visst är dagens ekonomijournalister som ett hysterins prästerskap.

Men, men roten finns allt på börserna och därför finns bara en slutsats att dra - stäng all världens börser för en bestämd tid framåt. Börsernas värdering av företag och företeelser i vår ekonomiska värld har inte mycket med verkliga fakta att göra. Där handlar det om förväntningar på förändringar i någon riktning, som man kan spela på. Spela monopol eller roulette eller vad du vill.

Så därför stäng all världens börser i väntan på ett mer seriöst agerande från aktörerna!

Ny bok som utkommer på torsdag!

Ärendeboken
Ulf G Eriksson


Hur man väcker och driver ärenden i kommuner och landsting

I en demokrati måste det finnas både aktiva politiker och aktiva medborgare, som gör sina röster hörda även mellan valen; politiker och medborgare som kan väcka och driva ärenden i kommuner och landsting och som vet hur man överklagar ett beslut.

Ärendeboken berättar hur man väcker olika slags ärenden, när de blir offentliga och hur de handläggs. Den redogör också för när man har rätt att delta, när man har rätt att vara närvarande, när politiker diskuterar ärenden och hur sedan ett beslut överklagas.


Förlag: Kommentus
Publiceringsår: 2009

Högsta prioritet bilarna/lägsta fotgängarna

Se er omkring och njut av att allt är vitt, vitt, vitt.
Så ljuvligt ljust det blivit. Månne livet blir lättare att
leva med denna prakt omkring oss.

Däremot blir det betydligt svårare att ta sig fram,
om man är fotgängare vill säga. För bilarna som med
sina fyra hjul, som dessutom är dubbade, plogas det
fort som attan, och saltas, men på trottoarerna där samlas
istället den bortplogade snön, och på cykelbanorna. Så
de oskyddade trafikanterna med blott två så kallade
kontaktytor mot det hala och moddiga får alltför ofta
klara sig bäst dom vill.

Ibland kan jag inte låta bli att tänka att det är själva
sinnebilden för hur vårt samhälle är uppbyggt och fungerar.
Att de män som bestämmer över inte minst snöröjningen, och
dessutom utför den, är de som befolkar de bilar med stötzoner,
luftkuddar och vinterdäck med dubbar som kör på de minutiöst
snöröjda gatorna.

Folkomrösta om Region Småland!

Regeringens kompromiss i regionfrågan gav Småland dels en välkommen respit och dels ytterligare argument för en sammanhållen Region Småland.

Småland är liksom Halland ett landskap, ett begrepp med en betydande potential. Det står för stor mångfald men ändå enhet värd att bevara och marknadsföra.
Jag minns från min tid i Växjö en viss avund mot smålänningarna som med alla sina dialekter och bygder ändå hörde tillsammans. Något jag fick stifta närmare bekantskap med i egenskap av domkapitelsamanuens på det vidsträckta Växjö stift.

Det vore en stor synd och skam att stycka upp Småland och dela ut det åt stora regioner i olika väderstreck. Att det inte är nödvändigt visar regeringens klartecken till Region Halland. Ett län som har mindre än hälften av den samlade befolkningen i Småland.

Efter att ha följt tillblivelsen av Västra Götalandsregionen och de första åren sedan bildandet 1999 kan jag bara konstatera att regionbildningen innebar en kraftsamling men också en betydande centralisering. Inte minst av administration men även handfast av akutsjukhus. När valet står mellan stora och mindre orter får de sistnämnda stryka på foten, liksom periferin.

Även för Småland tillsammans med Öland förstås, med sin speciella karaktär och sina specialiteter skulle en regionbildning kunna innebära ett stort lyft. Men inte som perifera delar i andra stora regioner utan som en sammanhållen enhet. Något som lämpar sig sällsynt bra att fråga befolkningen om i en folkomröstning i samtliga tre län vid nästa års val.

Småland är sig själv nock!

Ulf G. Eriksson
Journalist och författare till boken
”Centralmakt eller regional demokrati”
som handlar om regionaliseringen av
Sverige fram till våren 2002

Detta debattinlägg är sänt till Barometern i Kalmar, Smålandsposten i Växjö samt Jönköpings-Posten.