VAD VILJA SOCIALDEMOKRATERNA?

Onsdagen den 10 juni var en sorglig dag för alla som hoppats på ett rödgrönt samarbete i Uddevalla kommun inför nästa val. Förutsättningarna för ett sådant måste betecknas som mycket små efter den socialdemokratiska uppslutningen bakom den borgerliga alliansens städdag i barn- och utbildningsnämnden. (se nedan)

Bitterheten hos ledamöterna i Solidariskt Uddevalla och Vänsterpartiet var påtaglig och även samarbetet inom socialdemokraterna torde ha fått sig en törn om man ska döma av de lessna/arga minerna hos vissa ledamöter.

Och visst är det ett märkligt beteende att som socialdemokraterna liera sig med huvudmotståndarna och lämna samarbetspartierna helt åt sitt öde. Det är dessutom snudd på ett hån mot alla demokratisk värderingar att ett parti som till och med har ordet demokrati i sitt namn medverkar till en överenskommelse som utesluter tre partier som i sin tur representerar en hel massa väljare.

Det bådar inte gott för framtiden.

Titta dessutom på bilden i artikeln från fullmäktige. Kommunalrådet griper in. Från Tekniska nämnden kommer han och ska bringa ordning i oredan i barn- och utbildningsnämnden. Och till sin hjälp får han en ambitiös vice ordförande från socialdemokraterna som naturligtvis vill skolan och nämndens övriga verksamhet väl.

Det bådar gott för framtiden, men det är inget som socialdemokraterna kommer att få ens ett tack för när det drar ihop sig till val. Då kommer istället många att minnas sättet som man uteslöt sina tänkta samarbetsparter på.

OHELIG ALLIANS BANTAR NÄMND

Undra på att det finns mycket att diskutera några minuter efter att kommunfullmäktige i Uddevalla klubbat den unika bantningen av barn- och utbildningsnämnden till sju ledamöter. Den nya ledningen för barn- och utbildningsnämnden; ännu en kristdemokrat axlar ordförandeposten, Magnus Jacobsson, medan socialdemokraten Louise Persson stiger i graderna från andra till första vice ordförande.

Sällan har väl så hårda ord uttalats under och efter ett sammanträde med kommunfullmäktige. Och sprickorna var flera, både mellan olika partier men också inom åtminstone socialdemokraterna. Och undra på det. För att bli av med politiska motståndare och skapa arbetsro i barn- och utbildningsnämnden byter man alltså ordförande och krymper nämnden till sju ledamöter, fyra allianspartister och tre socialdemokrater.


Solidariskt Uddevallas Kjell Grönlund, på bilden till vänster, medgav att något måste hända men ifrågasatte varför inte alla partier fått vara med i diskussionen om vad som borde göras. Samma fråga ställde partikamraten Jarmo Uusitalo som efter fullbordat faktum gick upp i talarstolen och sade "Nu är jag förbannad". Och det tycktes det som flera var, såväl i oppositionen som bland enskilda socialdemokratiska ledamöter som av Uddevallapartiets Hans Jonasson kallades för allianskramare.

Och visst, det är en märklig, ohelig och obehaglig överenskommelse som slutits mellan den borgerliga alliansen och socialdemokraterna. En överenskommelse som naturligtvis kan ifrågasättas både ur demokratisk synpunkt och av andra skäl. Framför allt för att den sår split i en svår ekonomisk tid när sammanhållning och samarbete borde vara nyckelord. Såväl den borgerliga alliansen som socialdemokraterna visade en maktarrogans som kommer att störa samarbetet mellan de stora blocken och de små partierna. Och dessa har det dessutom inte särskilt lätt sinsemellan. Solidariskt Uddevalla innehåller flera gamla vänsterpartister som uteslutits ur sitt gamla parti och inget av dessa båda partier verkar vilja ha något med Uddevallapartiet att göra. Någon valteknisk samverkan var inte aktuell vid gårdagens sammanträde. Om så varit fallet hade man kunna genomtvinga proportionella val till nämnden och fått en ordinarie ledamot och en ersättare. Men Solidariskt Uddevalla ville inte hjälpa Hans Jonasson ens till en ersättarplats i nämnden.

Det är sorgligt att allians och socialdemokrater på ett så okänsligt sätt genomtvingar förändringen av nämnden. Det är dessutom anmärkningsvärt att socialdemokraterna sätter så mycket på spel, både det inre och det yttre samarbetsklimatet som sin roll som oppositionsparti.

Mycket talar dessutom för att gårdagens beslut i fullmäktige i Uddevalla att krympa barn- och utbildningsnämnden kommer att överklagas och valsa runt i rättssystemet. Vilket knappast är vad den förvaltningen och alla dess verksamheter är betjänta av just nu när stora sparbeting planeras på snart sagt allting som nämnden sysslar med.

Övriga ordinarie ledamöter i nämnden från 1 augusti blir folkpartisten Bjarne Rehnberg, moderaten Henrik Sundström, centerpartisten Tage Nolstedt samt socialdemokraterna Cecilia Sandberg och Krister Kronlid.

Som ett slag i ansiktet...

…är Göteborg City Race, fredagens och lördagens biltävlingar i centrala Göteborg. Ett slag i ansiktet på alla dem som tar talet om klimatkrisen på allvar. Och allt tal om värnandet om vår miljö. Och såväl Göteborgs som kungafamiljens trovärdighet i klimat- och miljödebatten kan ifrågasättas.

Bilar som trimmats att låta så mycket som möjligt med motorer som tillåts sluka bränsle för att i hastigheter som är flerdubbelt högre än de normalt tillåtna ska alltså fara fram på Frihamnspiren mitt i centrala Göteborg.

Vi är allt fler som tar cykeln och åker kollektivt för att värna miljön ivrigt påhejade av både stat och kommun. Jag bara undrar hur många fler vi måste bli som cyklar och åker kollektivt för att kompensera för utsläppen från bilarna under Göteborg City Race. Rimligtvis måste avgaserna ligga som ett stort moln över stan om väderförhållandena vill sig illa. Så också bullret.

För att inte tala om den hämningslösa bilkult som en tävling som Göteborg City Race står för. En bilkultur som vi måste lämna bakom oss och ersätta med tystgående el- och hybridbilar. Där bilarna behövs.

I dag, när vi skulle behöva vända samhällsutvecklingen bort från bilberoendet i och omkring våra städer, då ståtar Göteborg med ett billopp i centrala stan.

Jag häpnar och tänker på att Al Gore fick Göteborgs miljöpris för 2007 och på plats för att dela ut priset var ingen mindre än kronprinsessan Victoria. En sessa som liksom sin far kungen utmärker sig för ett engagemang i frågor om natur, miljö och klimat. För någon vecka sedan var hon på besök på Grönland för att tillsammans med de två andra tronarvingarna i Norden för att se resultatet av klotets uppvärmning.

Och på fredag medverkar en annan medlem av den kungliga familjen i Göteborg City Race, lillebror prins Carl Philip. Så var det med den kungafamiljens samlade engagemang i klimatfrågan.

Med tanke på den dubbelmoral som utmärker hela vårt samhälles engagemang i klimatfrågan skulle jag inte bli förvånad om Göteborg City Race om några år får Göteborgs miljöpris, för att alla tävlande bilar är ”miljöbilar”. Ett begrepp som är ett av de stora självbedrägerierna i svensk politisk historia. Och ett exempel på en nyspråklig kullerbytta som kommer att leda till att våra stadskärnor i ännu högre grad översvämmas av bilar, som gudbevars är ”miljövänliga”.

Jo, man tackar man, som cyklar och åker kollektivt, till helgens begivenhet på Frihamnspiren i centrala Göteborg. För med bil lär man knappast kunna ta sig fram, inte ens med en ”miljöbil”.