Förnyelse till vad....?

Vinterns mesta mantra måste vara det så kallade behovet av förnyelse av socialdemokraterna. Särskilt hörs det från det som så träffande benämns det borgerliga kommentariet. Jag har väl själv i åtskilliga krönikor varit kritisk inte minst mot socialdemokraterna i Uddevalla och efterlyst förändringar i synsätt på både makt och organisation, både internt och i kommunpolitiken. Förändringar ja, men.....

...förnyelse i all ära, förnyelse till vad? Tjatet om förnyelse har gått så långt att jag snart inte vill höra ordet. Om i ordet läggs in att fortsätta avvecklingen av vår svenska välfärdsmodell så vill inte jag vara med. Vi behöver skatter för att finansiera denna modell och även om även jag dignar under dessa skatter så inser jag att de är nödvändiga och en av dessa är fastighetsskatten. Den är bra för att den snabbt omvandlar den allmänna välståndsökning vi alla bidrar till till reda pengar. Hur kan alla dessa fyrhjulsdrivna stadsjeepar och jättemonster till motorcyklar vara möjliga på våra vägar samtidigt som det fattas pengar till vård, barn och kultur. För att några blir rika på allas vår bekostnad. I det läget är fastighetsskatten en av de mest geniala skatterna. Det är en girighetens och opportunismens seger att den minskas för de rikaste villaägarna i storstadsområdena. Särskilt för dom som dessutom äger sommarhus i de svenska skärgårdarna.

Är det något som skulle behöva diskuteras i Sverige i dag så är det hur vi bygger vidare på demokrati och välfärd. Och det är knappast något som bara berör socialdemokraterna. Istället för nedrustning är det upprustning vi vill ha. Så skulle de anställdas inflytande över de stora företagen behöva öka. Aktieägare över hela världen har avgörande inflytande över våra liv som anställda i olika företag. I det läget är det inte mer än rätt att vi som anställda också har mycket att säga till om. Det är ju i mångt och mycket våra liv det handlar om. Välfärden måste byggas ut till att omfatta en andlig välfärd, där kultur i alla former ger ett bättre liv.