lördag 28 mars 2009

Barnen i Rädda Barnen tar strid

De tar strid för barns rättigheter och på lördagen i centrala Uddevalla handlade det speciellt om barns psykiska hälsa. Den är inte alldeles bra på grund av den turbulenta tid vi lever i och när sedan vuxensamhället sviker även när det gäller resurserna till barn- och familjepsykvården så blir det ännu svårare att vara barn. Och ännu jobbigare lär det bli i skolan med nationella prov och betyg i allt lägre klasser. Hu va' hemskt att vara barn på Caligulas* tid. Ett gäng tjejer, alltid dessa tjejer, delade ut små nätta flygblad och ballonger till barnen. På bilden syns Evelina, Karin och Malin. Man fick även skriva på ballonger vad som får en att må dåligt, ballonger som sedan sattes upp till allmän beskådan.

Efter att ha följt verksamheten vid Uddevalla tingsrätt på nära håll några år är det inte svårt att förstå behovet av barn- och ungdomspsykiatri. Merparten av alla de ynglingar som dyker upp i mål om misshandel, olaga hot, stöld, rattfylleri och så vidare mår väldigt dåligt och har alltför ofta fått en dålig start i livet. Så ett bra sätt att minska skador och kostnader för både enskilda människor och samhället i stort vore att storsatsa på psykvården för barn och unga men också för alla åldrar.
*Caligula var den tredje romerska kejsaren, härskande från 37 till 41 då han dödades av sina livvakter. Men det var också en sällsynt vedervärdig lärare spelad av Stig Järrel i en film av Alf Sjöberg som heter Hets.

torsdag 26 mars 2009

En ödets ironi gör kvinna ansvarig för männens roffaraktiga löner, bonusar och pensioner

Det är onekligen en ödets ironi att en kvinna, tillika ordförande för landets arbetare, görs till syndabock för roffaraktiga löner, bonusar och pensioner bland landets alfahannar. Allt för att de ska kunna köpa slotten och herresätena runt Mälaren och hålla sig med pittoreska sommarhus på Österlen och i skärgårdarna.

Som en liten tankeställare bifogar jag styrelsens sammansättning i AMF:

AMFs styrelse
Göran Tunhammar (f 1946)
Ordförande
Urban Bäckström (f 1954)
Svenskt Näringsliv
Wanja Lundby-Wedin (f 1952)
LO
Lennart Nilsson (f 1941)
Svenskt Näringsliv
Göran Larsson (f 1951)
LO
Håkan Bryngelson (f 1948)
Svenskt Näringsliv
Lena Westerlund (f 1963)
LO
Charlotte Bohman (f 1954)
Svenskt Näringsliv
Per Bardh (f 1959)
LO
Hans Gidhagen (f 1954)
Svenskt Näringsliv
Ellen Nygren (f 1966)
LO

måndag 23 mars 2009

Regionteater Väst lördag 21 mars 2009



Evelina, Alexander och Rasmus begår sin debut inför publik med låten Enter Sandman. Tråkigt nog var ordinarie trummis, Kristoffer, inte med men han ersattes av Simon som tyvärr inte syns på bilden där hans sitter till höger om scenen.



Debuten skedde inför klasskompisarna i Västerskolans 9d, deras föräldrar och släktingar som först njöt av klassens alldeles egna musikal och sedan fick både skön körsång och några andra uppträdanden. Allt hade till syfte att dra in pengar till klassresan till Tyskland där man ska hälsa på den kör Kehrwieder kinderchor som gästade oss i höstas.

onsdag 18 mars 2009

Nu krävs aktiva demokrater - och föräldrar på nämnden!

Föräldrar på stan har vi hört talas om men nu är det dags att lansera ett nytt begrepp - Föräldrar på nämnden. Föräldrar som sitter med vid sammanträdena med barn- och utbildningsnämnden. I dag kl 8.30 sammanträder Barn- och utbildningsnämnden i konferensrum Bodelid på Stadshuset. Ett av ärendena handlar om en granskning av insatser för barn i behov av stöd, samt kommunens insatser för att motverka mobbning och kränkande särbehandling. Med tanke på den situation som målats upp i Bohusläningen om tillståndet i nämnden och om en del av ledamöternas sätt att förhålla sig till tjänstemännen borde ett antal morgonpigga skoldemokrater infinna sig och kolla läget. Och i bästa fall med sin blotta närvaro påverka situation och stämning till det bättre. Det handlar om en nämnd och förvaltning som har ansvar för våra barns utbildning och 100-tals miljoner kronor. Ordning och reda måste råda och definitivt inte någon mobbning och kränkande särbehandling, varken i skolan, på skolkontoret eller i nämnden.

lördag 14 mars 2009

Ännu ett moderat haveri på väg!

Jag minns en tid i den nybildade Västra Götalandsregionen då moderaterna styrde och ställde. Deras politik gick ut på att privatisera så mycket som möjligt. Det var lösningen på snart sagt alla problem men den alliansen körde i diket. Det moderata haveriet var totalt. Oerhört modiga och pragmatiska center- och folkpartister sa - nu får det vara nog - och bröt samarbetet. Och bröt med blockpolitiken så nu styr man tillsammans med socialdemokraterna. Det är naturligtvis för mycket att hoppas på att så ska ske i rikspolitiken men nog skulle något behöva hända. För ännu en gång är moderaternas oerhört dogmatiska politik på väg att haverera.

Alliansregeringens höjning av A-kasseavgifterna var nämligen inget annat än ett försök att minska fackens makt och hålla nere löneökningarna. Alltför stora löneökningar skulle nämligen öka arbetslösheten inom respektive fackområde och därmed öka A-kasseavgiften för de som tillhör just det fackliga området. Men facken det är ju vi, alla vi som är medlemmar i facket. Vi som var på väg att hoppa av A-kassorna för att avgiften i vissa fall nästan fördubblades. Det är vi som kommer att drabbas än hårdare när arbetslösheten nu stiger brant inom de flesta fack. Se bara på IF Metall, en rejäl höjning av a-kasseavgiften stundar och detta utanpå sänkta löner för åtskilliga för att rädda kvar företagen de jobbar på.

Den löntagarfientliga politik som alliansregeringen var så snabb på att sjösätta är så orättvis att jag blir förtvivlad när jag tänker på den. Om nu den kris som drabbat hela världens ekonomi inte är regeringens fel, som de ständigt upprepar, så är den väl för i Herrans namn inte Metall-medlemmarnas fel heller. Varför ska dom ta smällen med sänkta löner, högre a-kasseavgift, lägre sjukkasseavgift, lägre pension, lägre föräldrapenning och så vidare. Borde inte vi alla vara med och dela på detta. Och varför ska pensionärerna bära den börda som det innebär med sänkta pensioner. Allt medan vi som jobbar ska ha jobbskatteavdrag, sänkta skatter i största allmänhet och borttagen fastighetsskatt. För att inte tala om skattereduktion på hushållsnära tjänster.

Notera att allt detta iscensätts av en regering under ledning av ett parti som kallar sig det nya arbetarpartiet. Nog jobbar de på allt för att dra undan mattan för ett samhälle som alla brister till trots är eller var mera solidariskt än de flesta andra samhällen.

torsdag 12 mars 2009

Utanförskap är det värsta ord jag vet!

Få ord har spridit sådana dimridåer och medverkat till ett hjärtlösare samhälle än ordet UTANFÖRSKAP. Det ska signalera omtanke men handlar bara om att låta piskorna vina över vanligt folks ryggar och nackar - arbeta, arbeta, arbeta! Det sker när a-kasse- och sjukkasseersättningen sänks, när människor ska gå sjuka till nya lättare arbeten, när pensionärer ska betala högre skatt för sitt utanförskap än de som jobbar samtidigt som deras futtiga pensioner sänks. Det är då fastighetsskatten sänks med många tiotusentals kronor per år för Täbybor, Danderydsbor, Vellingebor och alla andra med golfbanorna på några slags avstånd från de välmående villaområdena. Och de som känner ett växande utanförskap i förhållande till Sveriges alla nya medborgare i dessa garanterat invandrar- och flyktingfria områden kan ju använda sig av de subventionerade hushållstjänster som inte sällan utförs av kvinnor som bara hjälpligt kan svenska.

Och jag ryser bara ännu mer när jag hör även företrädare för oppositionen använda ordet UTANFÖRSKAP. Då har hyckleriets hjärtlöshet upphöjts till något allmängiltigt.

Dessutom - livets mening är inte arbete till varje pris. Till livets nödtorft måste vi alla dra vårt strå till stacken men säg mig, hur många av samhällets toppar, de med mångmiljonlöner, tror ni jobbar efter 60, och de har i nästan alla fall haft synnerligen intressanta jobb med många förmåner. Men när den slitne byggarbetaren inte orkar längre, då ska han utförsäkras och tvingas ta ett annat jobb. För att rädda honom från UTANFÖRSKAPET. Jo, jag tackar jag.

tisdag 10 mars 2009

Tips till Uddevallas journalister...

...det är dags att göra ett arbetsplatsreportage på Bohusläns museum. Hur står det till på denna stora arbetsplats när Västarvets nya organisation så blivit hängande utanför stupet. Uppsägningar tas tydligen tillbaka. Vitlyckemuseet har fått ny chef, den gamla chefen är tillbaka i Uddevalla. Är det inte dags för reportrarna på tidningar, radio och tv att lämna redaktionerna för ett besök i den museala verkligheten. Varför inte ta ett antal snack med chefer, anställda och fackliga representanter. Utomordentlig bakgrund gives på Uddevallabloggen där Rogestams utredning om Västarvet finns återgiven. Läs, begrunda och skrid till aktion.

måndag 9 mars 2009

Lotta Lotass till Svenska akademin och Uddevalla

Litteraturvetaren och författaren Lotta Lotass tar plats i Svenska akademin på stol nr 1. Samtidigt är hon högaktuell på Regionteater Väst i Uddevalla där hennes pjäs Speleologerna har premiär 8 april. Regionteater Väst är bara att gratulera till ett bra jobb när det gäller att hitta bra nyskriven dramatik. Läs mer om Lotta Lotass och Svenska akademin på http://www.dn.se/kultur-noje/lotta-lotass-tar-plats-i-svenska-akademin-1.815361e och om Speleologerna på http://www.regionteatervast.se/.

söndag 8 mars 2009

Lita på ditt eget förstånd!

I en skål på ett bord längst bak i Uddevalla kyrka hittade jag ett antal lappar. Lapparna var från Svenska Bibelsällskapet och på ena sidan fanns förutom nätadressen också ett postgironummer. På den andra sidan fanns citat ur Bibeln och på just den lappen jag "drog" ur skålen stod:

"Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta och lita inte till ditt eget förstånd. Tänk på honom var du än går, så skall han jämna vägen för dig. Ords 3:5-6"

Lite ruggigt vore det om människor lämnade förståndet därhän och lät sig styras av Herren, eller snarare av hans uttolkare. Med tanke på spridningen av åsikter i olika religiösa riktningar föredrar jag att lita på mitt eget förstånd. Hur begränsat det än är. Se bara reportaget i dagens DN från Pakistan där talibanerna sprängt och på annat sätt förstört en lång rad flickskolor. Detta efter att de fått ta över en hel region. Jag blir mörkrädd när jag tänker på vad religioner kan brukas till.

Läs om flickor som lever farligt i Pakistan på DN.se:
http://www.dn.se/nyheter/varlden/flickor-lever-farligt-i-pakistan-1.815820

lördag 7 mars 2009

INTERNATIONELLA KVINNODAGEN...

...är en av de viktigaste dagarna på året. På många håll i världen är kvinnor förtryckta. De behandlas på de mest upprörande sätt, de är reducerade till objekt, de är något som starkt påminner om slavar i samhällssystem som är uppbyggda av män, för män. Trots stora brister så står delar av Europa, Norden och Sverige fram som förhållandevis jämlika undantag, Tänk på Iran, tänk på våldet som användes när kvinnornas uppror kvästes. Tänk på Saudiarabien och den övriga arabvärlden, tänk på Afrika. Men tänk också på alla unga flickor från forna Östeuropa vars kroppar är slit och släng produkter för män som kommer från länder där förhållandevis stor jämlikhet råder.

Det är en självklarhet att alla människor har samma värde och att det ska råda jämlikhet mellan män och kvinnor! Och det är inte bara en självklarhet, det är dessutom något som vi tjänar på. Se på de flesta yrken, när kvinnorna kommer in och tar över. Så mycket bättre allt blir, mänskligare och billigare. För när kvinnorna tar över ett yrke då tappar just det yrket tempot i lönekampen. Är inte det märkligt!

Men nog om det. Skänk en tanke åt de många mer eller mindre sofistikerade former av förtryck som kvinnor utsätts världen över, speciellt en dag som Internationella kvinnodagen men även övriga tider på året. Gör det till exempel genom att handla rättvisemärkt. Har du tips på hur vi kan stödja kvinnokampen i Sverige såväl som i övriga världen så hör av dig!

fredag 6 mars 2009

Motorvägen genom Uddevalla är en skandal!

Redan när den byggdes var den en skandal och den växer, skandalen, i takt med bilarnas antal och med vår växande kunskap om den påverkan som bilismen har på såväl vår miljö som vår hälsa.

Ta bara detta med dubbdäcken som sitter på de flesta personbilar med åtföljande ökning av såväl buller som partiklar från vägbeläggningen som frigörs av dubbarna.

På Stockholms länsstyrelses hemsida kan man läsa följande:
”Partiklar som frigörs när dubbdäck sliter mot vägbanan är ett av de allvarligaste miljöproblemen i Stockholms län.” www.ab.lst.se/templates/News____8135.asp

Buller ger ökat blodtryck och därmed följande sjukdomar. Det ger psykiska problem, sömnstörningar och allmänt sämre livsvillkor. Hälsoeffekterna av allt buller i samhället beräknas i reda pengar till mellan fem och tio miljarder kronor. För att inte tala om allt psykiskt lidande det förorsakar.

Med tanke på både det ständigt ökande bullret från stadsmotorvägen genom Uddevalla men också alla partiklar från slitaget av vägbanan så måste något göras.

En sänkning av högsta tillåtna hastighet till 70 km/tim skulle minska avgaserna, nästan halvera bullret och minska vibrationerna i kringliggande hus. Dessutom innebär en hastighetssänkning mindre slitage och att partiklarna inte virvlar i väg lika långt som i dag.

Det borde vara kommunens uppgift att förmå Vägverket till en sådan sänkning. På vägskyltarna med 70 kan det stå att sänkningen är gjord med hänsyn till de kringboende.

Jag har därför föreslagit kommunfullmäktige i ett medborgarförslag att man ska besluta att:
Kommunen ska ansöka hos vägverket om en sänkning av högsta tillåtna hastighet på stadsmotorvägen genom Uddevalla till 70 km/tim.

Tyvärr är detta mitt medborgarförslag förvisat till Tekniska nämnden vilket ökar risken betydligt för att det försvinner i mängden av alla andra kommunala ärenden.

torsdag 5 mars 2009

Sätt stopp för hycklarnas marknad!

Att människor som växt upp under knappa förhållanden, kanske i fattigdom, lätt blir giriga kan jag förstå. Att ha haft misär om hörnet präglar den som upplevt det.

Däremot är det en psykologisk gåta att välbeställda människor så till den milda grad värnar om sin ekonomi att de ger sig ut i lagars och reglers utmarker. Där på gungflyn hoppar de från tuva till tuva. Även om allt står rätt till ur juridisk synvinkel hamnar påfallande många i ett moraliskt träsk.

En helt avgörande skillnad mellan nutid och mitt radikala 70-tal är att ingen i dag talar högt om att det alltid är någon som betalar. Om inte i reda pengar så med arbete och tankemöda.

Direktörspensioner, bonusar och alla andra förmåner som numera utgår till gräddan av samhällets toppar skall betalas även de. Av aktieägarna säger kanske vän av ordning. Av alla anställda som genom svett och tankemöda bidrar till företagens vinster säger andra. Av oss alla som pensionssparat i fonder för att säkra oss ett någorlunda drägligt liv som pensionärer.

Trots alla protester fortsätter bonushyckleriet. Vi förväntas alla göra vårt bästa på våra jobb, kanske till och med med sänkta löner, men inte direktörer och höga chefer, inte fondförvaltare och många andra av samhällets och företagens toppar. De kräver bonusar, fallskärmar och allt vad det heter när de skor sig på vår bekostnad. Det gör mig så arg, så arg och inte bara för att jag är avundsjuk utan även för att det urholkar tilltron till vårt solidariska samhälle som är tänkt att präglas av jämlikhet, en av hörnstenarna i ett unikt välfärdsbygge. Ett bygge som kan raseras om en eller flera hörnstenar försvinner. Så därför gäller det att vi alla säger att nu får det vara nog, sätt stopp för hycklarnas marknad.

onsdag 4 mars 2009

Jag har så svårt att förstå

att jag i dag till och med är äldre
än de som för mig verkade så gamla
när jag var ung.

Titta på de gamla familjebilderna ska ni få se

Pappa i hatt och kostym
med överrock och pipan i mun.
Hu så gammal han ser ut
Men han är ju bara 30
Det står inte på så är jag 20 år äldre
än honom där på den bilden

Det var några år före 30 som jag insåg
att jag inte kunde gälla som ungdom längre
Fram till dess hade jag oftast
längtat in i framtiden. Till det och det,
till att det inträffar som ska bli så fantastiskt,
då allt ska bli så bra, så bra.

Det gjorde det ju,
inträffade allt möjligt
och mycket var bra
så bra att det gällde att hålla fast det

så att det inte likt sanden
silade mellan fingrarna och försvann

Men hur jag än klamrade mig fast
vid mitt sandslott
rann det genom timglasets getingmidja
och försvann.

Då, då mina vänner, först då började jag famla
efter bromsen men det fanns ingen
jag ryckte och slet i ratten
och den släppte från styrstången.

Plötsligt kändes det som om jag satt där
mitt i mitt framrusande liv
utan särskilt stora möjligheter
att styra över det.

Det var då jag började undra
undra över hur mycket jag egentligen
styrt över mitt liv
trots ratt och goda förutsättningar.

(ett utdrag ur En mans monolog om att bli äldre
som ingår i Teater Sojas uppsättning
Ooo du lustiga liv)

tisdag 3 mars 2009

Prästen som gjorde Gud arbetslös

Han var prästen i anglikanska kyrkan som gjorde Gud arbetslös. I år skulle Charles Darwin ha fyllt 200 år och sällan har väl en 200-åring varit så aktuell.

Han var den som gav oss en helt ny syn på livet, på dess uppkomst och utveckling. Den mest fantastiska idé som någonsin har väckts var hans. Den att jordens alla arter är släkt med varandra. Att vi alla har samma ursprung, växter och djur, tulpaner och grodor, tallar och vargar.

I biologins viktigaste bok, Om arternas uppkomst, skriver Charles Darwin ”…måste man också godta att alla de livsformer som någonsin levat på denna jord kan härstamma från en enda ursprungsform.”(kap. 15) Det kan vara si. Det kan också vara så att livet uppstått mer än en gång, på jorden eller annorstädes i universum. Medge att tanken svindlar.

Hans insats är en av de allra största inom all vetenskap ännu i denna dag och det är knappast en tillfällighet att han ligger begravd vid fötterna på Isaac Newton i Westminster Abbey i London.

Charles Darwin föddes 12 februari 1809 i Shrewsbury som son till en läkare. Medicinstudierna i Edinburgh misslyckades och istället blev det präststudier i Cambridge. Hans håg stod dock mer till naturen och 22 år gammal följde han med på ett litet engelskt skepp, HMS Beagle, på en expedition till södra halvklotet. Efter fem års intensiva naturstudier och ett idogt samlande av allt, djur, växter, skelettdelar och bergarter kom han hem med en radikalt annorlunda uppfattning om verkligheten. När han sedan läste Thomas Malthus bok om kampen för tillvaron i en överbefolkad värld föll bitarna på plats. Evolutionsteorins viktigaste beståndsdel, nämligen det naturliga urvalet, var funnen.

Att det blev Charles Darwin som stod för evolutionsteorins genombrott var ingen tillfällighet. En mera grundlig och systematisk forskare kan man knappast tänka sig. Dessutom var han väl medveten om sprängkraften i sin teori, inte minst ur religiös synpunkt. Därför samlade han ständigt på bevis för sin sak och dröjde i många år med att publicera dem. Kanske hade han till och med tänkt göra som en annan av de största vetenskapsmännen, Kopernikus, gjorde och vänta till efter sin död.

Istället tvingades han ut på banan av Alfred Russel Wallace som i juni 1858 hade vänligheten att skicka Darwin en artikel om det naturliga urvalet som i allt väsentligt överensstämde med Darwins egen teori.

Det var som en bekräftelse på även kunskapens evolution att det var på Linneanska sällskapet i London den 1 juli 1858 som artiklar av de båda om det naturliga urvalets betydelse för evolutionen lästes upp.

Ett drygt år senare, för 150 år sedan i november, publicerades Om arternas uppkomst och fortfarande kan man läsa den med stor behållning och det även som amatör. Den är välskriven med både humor och ödmjukhet. Så anar Darwin dunkelt att när hans och Alfred Russel Wallace synpunkter om arternas uppkomst blir allmänt godtagna innebär det en omfattande revolution inom hela naturvetenskapen.

Det är det minsta man kan säga och godtagna blev de förvånansvärt snabbt med tanke på deras sprängkraft. Och då sparade han ändå medvetet på den ”godbit” som skulle väcka mest motstånd bland de religiösa, nämligen att berätta om våra med aporna gemensamma förfäder. Om det skriver han i biologins kanske näst viktigaste bok, Descent of Man, Människans härkomst och könsurvalet, som publicerades först 1871.

Ännu i denna dag finns det religiösa motståndare som föredrar att tro på skapelseberättelserna i till exempel Bibeln och Koranen framför evolutionsteorin och dess efterföljare. Så förenades evolutionsteorin på 1930-talet med munken Gregor Mendels ärftlighetslära till vad man kallar den evolutionära syntes som lade grunden till den moderna evolutionsbiologin.

Det var också på 1930-talet som Darwins evolutionsteori kom delvis i vanrykte när tyska nationalsocialister idkade arisk människoavel men också andra mera sansade politiker hänvisade till den i sin så kallade sociala ingenjörskonst. Som innebar steriliseringskampanjer riktade mot mindre ”lyckade” individer.

En annan avart var den så kallade socialdarwinismen, som Darwin själv var tveksam till, och vars representanter hävdade att de svaga i samhället var svaga som ett resultat av det naturliga urvalet. Det finns de som hävdar att även moral och känslan för rätt och fel är något som finns i våra gener. Ett forskningsfält som benämns sociobiologi.

Trots alla nya upptäckter och trots kartläggningen av DNA, gener och hela människans genom står sig Darwins evolutionsteori bra än i dag. Det är på hans grundläggande teorier det mesta inom biologin bygger.

Däremot är det sämre ställt inom samhälls- och beteendevetenskaperna. ”Vi lever i ett postmodernt samhälle höjt över naturen där bild, yta och låtsasvärld är mer relevanta än allt annat. Verkligheten är något vi kan välja bort” skriver fysikprofessorn Ulf Danielsson i sin bok Den bästa av världar.

Låt oss hoppas att årets firande av Charles Darwin ska öka vårt intresse för den minst sagt fantastiska verklighet vi lever i.

Ulf G. Eriksson
(Publicerad i Bohusläningen på Darwins 200-årsdag den 12 februari 2009)