Prästen som gjorde Gud arbetslös

Han var prästen i anglikanska kyrkan som gjorde Gud arbetslös. I år skulle Charles Darwin ha fyllt 200 år och sällan har väl en 200-åring varit så aktuell.

Han var den som gav oss en helt ny syn på livet, på dess uppkomst och utveckling. Den mest fantastiska idé som någonsin har väckts var hans. Den att jordens alla arter är släkt med varandra. Att vi alla har samma ursprung, växter och djur, tulpaner och grodor, tallar och vargar.

I biologins viktigaste bok, Om arternas uppkomst, skriver Charles Darwin ”…måste man också godta att alla de livsformer som någonsin levat på denna jord kan härstamma från en enda ursprungsform.”(kap. 15) Det kan vara si. Det kan också vara så att livet uppstått mer än en gång, på jorden eller annorstädes i universum. Medge att tanken svindlar.

Hans insats är en av de allra största inom all vetenskap ännu i denna dag och det är knappast en tillfällighet att han ligger begravd vid fötterna på Isaac Newton i Westminster Abbey i London.

Charles Darwin föddes 12 februari 1809 i Shrewsbury som son till en läkare. Medicinstudierna i Edinburgh misslyckades och istället blev det präststudier i Cambridge. Hans håg stod dock mer till naturen och 22 år gammal följde han med på ett litet engelskt skepp, HMS Beagle, på en expedition till södra halvklotet. Efter fem års intensiva naturstudier och ett idogt samlande av allt, djur, växter, skelettdelar och bergarter kom han hem med en radikalt annorlunda uppfattning om verkligheten. När han sedan läste Thomas Malthus bok om kampen för tillvaron i en överbefolkad värld föll bitarna på plats. Evolutionsteorins viktigaste beståndsdel, nämligen det naturliga urvalet, var funnen.

Att det blev Charles Darwin som stod för evolutionsteorins genombrott var ingen tillfällighet. En mera grundlig och systematisk forskare kan man knappast tänka sig. Dessutom var han väl medveten om sprängkraften i sin teori, inte minst ur religiös synpunkt. Därför samlade han ständigt på bevis för sin sak och dröjde i många år med att publicera dem. Kanske hade han till och med tänkt göra som en annan av de största vetenskapsmännen, Kopernikus, gjorde och vänta till efter sin död.

Istället tvingades han ut på banan av Alfred Russel Wallace som i juni 1858 hade vänligheten att skicka Darwin en artikel om det naturliga urvalet som i allt väsentligt överensstämde med Darwins egen teori.

Det var som en bekräftelse på även kunskapens evolution att det var på Linneanska sällskapet i London den 1 juli 1858 som artiklar av de båda om det naturliga urvalets betydelse för evolutionen lästes upp.

Ett drygt år senare, för 150 år sedan i november, publicerades Om arternas uppkomst och fortfarande kan man läsa den med stor behållning och det även som amatör. Den är välskriven med både humor och ödmjukhet. Så anar Darwin dunkelt att när hans och Alfred Russel Wallace synpunkter om arternas uppkomst blir allmänt godtagna innebär det en omfattande revolution inom hela naturvetenskapen.

Det är det minsta man kan säga och godtagna blev de förvånansvärt snabbt med tanke på deras sprängkraft. Och då sparade han ändå medvetet på den ”godbit” som skulle väcka mest motstånd bland de religiösa, nämligen att berätta om våra med aporna gemensamma förfäder. Om det skriver han i biologins kanske näst viktigaste bok, Descent of Man, Människans härkomst och könsurvalet, som publicerades först 1871.

Ännu i denna dag finns det religiösa motståndare som föredrar att tro på skapelseberättelserna i till exempel Bibeln och Koranen framför evolutionsteorin och dess efterföljare. Så förenades evolutionsteorin på 1930-talet med munken Gregor Mendels ärftlighetslära till vad man kallar den evolutionära syntes som lade grunden till den moderna evolutionsbiologin.

Det var också på 1930-talet som Darwins evolutionsteori kom delvis i vanrykte när tyska nationalsocialister idkade arisk människoavel men också andra mera sansade politiker hänvisade till den i sin så kallade sociala ingenjörskonst. Som innebar steriliseringskampanjer riktade mot mindre ”lyckade” individer.

En annan avart var den så kallade socialdarwinismen, som Darwin själv var tveksam till, och vars representanter hävdade att de svaga i samhället var svaga som ett resultat av det naturliga urvalet. Det finns de som hävdar att även moral och känslan för rätt och fel är något som finns i våra gener. Ett forskningsfält som benämns sociobiologi.

Trots alla nya upptäckter och trots kartläggningen av DNA, gener och hela människans genom står sig Darwins evolutionsteori bra än i dag. Det är på hans grundläggande teorier det mesta inom biologin bygger.

Däremot är det sämre ställt inom samhälls- och beteendevetenskaperna. ”Vi lever i ett postmodernt samhälle höjt över naturen där bild, yta och låtsasvärld är mer relevanta än allt annat. Verkligheten är något vi kan välja bort” skriver fysikprofessorn Ulf Danielsson i sin bok Den bästa av världar.

Låt oss hoppas att årets firande av Charles Darwin ska öka vårt intresse för den minst sagt fantastiska verklighet vi lever i.

Ulf G. Eriksson
(Publicerad i Bohusläningen på Darwins 200-årsdag den 12 februari 2009)