BÄVE MÅNDE SVENSK VÄLFÄRD........

.......för snart är det på nytt dags för svensk politiks stora sommarparty. Almedalen är ett eldorado för de politiskt intresserade. Men ack vilka vådliga konsekvenser den politiska veckan i Visby kan få.

Almedalen sommaren 2006 blev en vändpunkt i den svenska välfärdens historia. Där och då togs beslutet som drastiskt urholkade den svenska offentliga ekonomin. Med en snabb avveckling av delar av välfärden som följd. Den borgerliga Alliansens målsättning att avskaffa fastighetsskatten gav förmåner på många miljarder kronor till framför allt storstädernas villaägare. Sällan eller aldrig har svensk politik haft en sådan tydlig klass- och storstadsinriktning.

Kristdemokraternas kamp mot fastighetsskatten måste slå alla rekord i politisk opportunism. Desto sorgligare blir det därför att övriga borgerliga partier hakade på och att Alliansregeringen avvecklar en av de bästa skatter vi har. Risken är dessutom stor att sossarna i brist på ideologisk kompass går på reträtt och bejakar egoismen.

Det sker en oerhörd förmögenhetstillväxt i det här landet. Det framgår med all önskvärd tydlighet när man ser prisutvecklingen på villor och bostäder. På mindre än tio år har priserna mer än fördubblats i vissa storstadsområden. Även den omåttliga prisuppgången på vissa bohuslänska skärgårdshus ger en tydlig indikation på att det finns många som tjänar mycket pengar, för mycket pengar.

Det här är inga pengar givna av Gud, eller Mammon om ni så vill, utan sådana som hör samman med utvecklingen av vårt samhälle. Våra gemensamma tillgångar i olika avseenden genererar mervärden genom allas våra jobb, utbyggnad av infrastruktur och andra samhälleliga satsningar.

Det alla är med och bidrar till blir förmögenheter hos vissa medan andra har mycket litet att förmedla i arv till sina barn!

Inom några år, det skiftar starkt över landet, kan en fastighet vara dubbelt så mycket värd. Och detta utan att ägaren gjort mer än det som faller sig naturligt av underhåll och tillbyggnad. Istället är det kanske en motorväg som gör det snabbare att pendla till storstaden som påverkat fastighetsvärdet. Eller ännu hellre, ett snabbtåg, som ger fler möjligheten att bosätta sig i skön miljö och jobba i staden.

Tanken på att de som tjänar allra mest på sådana satsningar, de som får rejäla förmögenhetsökningar utan några egna insatser, ska slippa skatt är stötande. Det blir inte mindre stötande om skatten ersätts med en mindre avgift.

Vi är alla delaktiga i samhällsuppbyggnaden på olika sätt. De flesta av oss jobbar och strävar så gott vi kan men ack så olika belönade vi blir. Tjejerna och de båda killarna som skötte min mamma under hennes sista tid köper inga skärgårdshus på sina löner. Det gör däremot spekulationsnissarna på bankerna och mäklarföretagen. Det gör överläkaren som vid sidan om verksamheten på landstingskliniken tar emot privatpatienter som vi alla är med och betalar för.

Listan kan göras oändligt lång och diskussionen om rättvisa och orättvisa löner hör inte hemma här. Men det gör den orättvisa som uppstår när fastighetsskatten tas bort. Att äga sin bostad blir ännu mera förmånligt och den hejdlösa spekulationen i boendet kommer att fortsätta. Till allt bara brister med en krasch.

Sveriges kommuner och landsting gillar inte att fastighetsskatten i fortsättningen ska kallas kommunal avgift. Kommunerna har ju inget med den att göra och i praktiken blir ju inte Sotenäs kommun rikare för att skärgårdshusen är högt värderade.

Många villaägarna påverkas dessutom inte eftersom deras hus är taxerade till högst det maxbelopp som alla ska betala kommunal avgift för. Snacka om att gynna de rikaste husägarna på de mindre rikas bekostnad. För dom får ju vara med och betala högre reavinstskatt, ränta på den uppskjutna vinsten och så vidare.

Det är inte bara svensk välfärd som alliansregeringen skjuter i foten. Mest av allt träffar skottet regeringens egna fötter så till den milda grad att rena massflykten har skett i opinionen.