MIN RÖST ÄR INTE TILL SALU!

Min röst är inte till salu. Jag vill inte rösta på ett parti som försöker köpa sig min röst. Resultatet kan bli en blank proteströst.

Ett höjt bidrag där, en skattesänkning här, möjligheten att skjuta varg här och där.

Egoismen slår klorna i alltmer av vår vardag. Efter ett sekel med många olika försök att bygga samhällen på något annat än den mänskliga girigheten som drivkraft har utvecklingen vänt. I dag finns det till och med de som hävdar att girighet är något sunt. Att det är genom vinstmaximering som en sund marknad skapas.

Det får mig att tänka på den cirkelgång som utvecklingen på bostadsmarknaden genomgått. På 1940- och 1950-talen bodde min farbror och min moster oerhört trångt i en liten tvåa respektive en etta på Kungsholmen och Söder i Stockholm. När man hälsade på och sov över bäddades det överallt, till och med på köksgolvet.

I dag är dessa lägenheter varor på en marknad. De kostar antagligen inte en utan snarare två eller flera miljoner kronor. På nytt tvingas människor bo trångt, mycket trångt för att ha råd att bo i centrala stan. Ändå krävs en betydande förmögenhet till och med för en etta. Dessutom har andrahandsmarknaden för bostäder blivit både tredjehands och fjärdehands.

Och orsaken är inte bara den nyliberala principen om att allt är varor eller tjänster på en marknad. Dessutom ska samhället lägga sig i och styra utvecklingen så litet som möjligt. I bakgrunden finns EU-kommissionen som viftar hotande med regler mot konkurrensbegränsning.

Tanken bakom den fria konkurrensen lär väl vara att blir det tillräckligt lönsamt att bygga nya bostäder så byggs dom. Men så är ju inte fallet. Att bygga bort segregationen i våra svenska städer är dessutom inte möjligt, inte så länge som penningen får vara främsta styrinstrumentet.

Men är det inte i själva verket för att få bukt med bland annat penningens makt som vi inrättat ett samhälle. Det sätt som vi bestämt oss för att sköta detta på kallar vi för politik. I varje människas demokratiska rätt att själv få bestämma över sitt liv ligger en motsvarande skyldighet att tillsammans med andra ta ansvar för samhällsbyggandet. Framför allt genom att rösta.

Det är med politik som vi bygger ett samhälle som vi vill ha det. Då gäller det för våra politiker att inte huka inför marknadskrafter och EU-kommissionen. Tvärtom är det politikernas uppgift att sätta emot och våga ta strid för att inte samhället ska splittras i olika delar och glida isär.

Sverige behöver helt enkelt en bostadspolitik och inte bara det. En betydligt mer aktiv samhällsplanering är ännu viktigare. Annars är risken stor att även Sveriges stora städer får mer eller mindre slumbetonade områden.



Ulf G Eriksson

Klematis - en tröst när paternalismen breder ut sig!

Paternalismen breder ut sig lite varstans. Så har Sverige fått en förmyndarregering som påminner om forna dagars patroner med inställning att - Vi här uppe vet vad som är bäst för er där nere.

Vanligtvis brukar paternalism förknippas med vänsterpartier. Det socialistiska samhället vill så väl att det kväver individen och det individuella initiativet. Detta medan det liberala samhället sägs stå för motsatsen, för individens frihet mot övermakter av alla slag.

Därför är det förvånande att paternalismen breder ut sig under en regering som betecknar sig som liberal.

Så ska människor tvingas ut i ett träskland av osäkra anställningar med låga löner med hjälp av sänkta ersättningar och hårdare regler i försäkringssystemen. Lägre ersättningar innebär billigare arbetskraft för arbetsgivarna.

Så förvandlas en stor grupp människor till hjon när avdraget för hushållsnära tjänster införs. Det är inte dom som städar, passa barn och lagar mat som ska ha makten över villkoren för sitt arbete. Det är patron som får göra avdragen, inte hjonen. Jag undrar om den arbetslösa psykologen som städar åt datakonsulten känner innanförskap eller utanförskap.

Så ska alla telefonsamtal och sms, all e-post och alla chat mellan Sverige och utlandet kunna avlyssnas och läsas av Försvarets radioanstalt. FRA sållar informationen med hjälp av sökord som godkänns i efterhand av Försvarets underrättelsenämnd. En helt enastående effekt av globaliseringen och en massiv kränkning av vår integritet.

Så ska betyg kunna sättas redan från första klass och dessutom återinförs ordningsbetyget. Mycket förvånande är att förslaget kommer från den ena av regeringens båda liberaler. Förslaget känns som en återgång till skolfuxarnas tidevarv. Inte kan det vara särskilt liberalt att sätta press på sjuåringar. Grundskolan i Uddevalla blir inte bättre av betyg. Däremot ökar betygshetsen medan de busar som förstör för alla andra i skolan knappast lär avskräckas av sänkt ordningsbetyg.

Så kommer Sverige att skicka ut 19- och 20-åringar som legosoldater. Sveriges andel i den nordiska snabbinsatsstyrkan, nordic battle group, blir 2 100 personer. Många kommer att vara omkring 20 år gamla när de skickas att bevaka EU:s intressen över hela världen. En ansvarslöst låg ålder för legosoldater. Svenska ungdomar ska riskera sina liv för att säkra till exempel gamla franska kolonialintressen. Eller vad EU och Nato nu kan hitta på att sätta in svensk trupp i för konflikter världen runt.

Så omyndigförklarar regeringen kommun-Sverige när man satsar pengar på omsorgen om de äldre. Snällt eller hur, men det är kommunen som ska söka pengar hos regeringen, och man får bara till vissa ändamål. Kommuner som har en bra äldreomsorg lär inte få särskilt mycket medan de kommuner som misskött sina äldre gynnas. Där finns ju de största behoven. Och använder kommunerna pengarna på fel sätt blir man återbetalningsskyldiga.

Betyg, sänkta ersättningar, avlyssning och mycket annat begränsar vanliga människors egna val. Istället är det patrons ord som är lag. Med silkeslen päls och sylvassa klor förser regeringen näringslivet med arbetskraft till lägre kostnad.

Inte på länge har sociologen Herbert Marcuses tankar om repressiv tolerans känts så aktuella som idag. Han menade att det västerländska samhället ägnar sig åt ett förtäckt förtryck av oliktänkande. Kritik tolereras men tigs ihjäl eller görs ofarlig.

Så kan man omge yttrandefriheten med ord som etiska regler och relevansperspektiv. Smaka på ordet, relevansperspektiv. Varje publicering i Bohusläningen prövas utifrån ett relevansperspektiv. Vad är egentligen relevant och ur vilket perspektiv. Det är oroväckande när någon eller några anser sig ha rätten att avgöra både perspektivet och vad som är relevant. Det bådar inte gott för framtiden.

Ulf G. Eriksson

Efterord
Ovanstående är min sista krönika för tidningen Bohusläningen och den publicerades måndagen den 5 februari 2007. Det vill säga allt utom sista stycket som ströks eftersom det som står där uppenbarligen trampade någon på tidningen på tån. Så öm var den tån att rätten att fritt yttra sig och ifrågasätta makten sattes ur spel. Dessutom blev jag uppringd med beskedet att jag fick sparken med omedelbar verkan.